Jag blev inspirerad när jag såg Ulrichas poncho. Hon var snäll och hjälpte mig att komma igång och nu kan jag inte sluta. Ett bra restgarnsprojekt. Det ser kanske ut som jag har plockat hej vilt ur garnlagret, utan särskilt mycket tanke på hur färgerna passar ihop, men så är det inte. Jag hade en kon med Noro-garn som jag köpte i Riga. Massor med färger, en del rätt oväntade kombinationer. Jag är hela tiden nyfiken på vad som ska komma härnäst och hur det ska se ut. Det är svårt sluta.
Till skillnad från Ulricha har jag bara ökat 2 ggr per varv hela tiden, så den är rätt smal upptill. Men jag tror den blir fin. Och kul är det som sagt.
. . . . . .
Regnet öser ner där ute. Ganska mysigt.
5 kommentarer:
Det där såg ju kul ut! Du får visa mig i augusti. Att cykla tjejvättern var inte så farligt. Det var jobbigare mentalt än vad det var fysiskt. I slutet, med motvinden i ansiktet var det urjobbigt, men så närmade jag mig Motala och då fick jag oanade krafter.
Den blir jättefin! Jag tror att du gjorde rätt i att bara öka på 2 ställen, min blir väldigt vid. Ska bli kul att se din färdig.
Ha det bra.
Ha en trevlig midsommar!
Varven på min poncho börjar bli långa! Men jag kämpar på... jag vill ha den ganska stor.
Så snygg! Sitter och klurar på hur du gjort :)
fina färger :)
Skicka en kommentar